Jag kommer att köra vägen genom skogen varje dag och undra vilka djur som gömmer sig bakom träden…

130723_1

Det fina är att jag måste svänga av från den stora vägen och köra igenom en skog för att leta mig ut till det lilla samhället där skolan ligger. Känslan är positiv, kollegorna verkar toppen, jag har en ”egen” bildsal som med lite förberedelser kommer att bli riktigt bra att bedriva undervisning i. Men det finns vansinnigt mycket att göra innan eleverna kommer på måndag, så jag hoppas att ni har överseende med att bild och text här inne kan bli lite sparsmakad den närmste tiden.

Inte pga att jag får mer att göra än vanligt, utan snarare med tanke på alla förändringar som pågår. Jag behöver stanna upp, reflektera och fundera – på om jag kan fortsätta blogga på som ”vanligt” eller om jag behöver omvärdera och flytta gränserna för vad och hur jag bloggar.

Jag vill fortsätta ha en positiv framtoning, samtidigt som jag är personlig, uttrycker utvalda känslor, åsikter och, filosoferar kring olika tankar. Skriver dikter, recenserar operaföreställningar, teaterpjäser, visar mina målningar och fotografier… Men jag blir en mer offentlig person som lärare. Jag kan skriva om min roll som lärare och hur jag förhåller mig till särskilda frågor, men kommer självklart inte att skriva några detaljer kring skolan där jag arbetar.

Jag tänker att så länge jag visar respekt för mina medmänniskor, inte lämnar ut känsliga uppgifter, inte ventilerar förhastade funderingar eller publicerar bilder som kan uppfattas som olämpliga eller på människor utan medgivande – så är det okej att blogga, trots att jag arbetar som lärare. Jag trivs med att socialisera i bloggsfären, gillar bloggen som kommunikationsmedel och vill fortsätta blogga.

Hur tänker ni kring bloggande lärare? Och hur skulle du reagera om du fann din lärares blogg eller om du fann någon av dina barns lärares bloggar?

 

 

 

Om sommar = sommarlov, så har jag hoppat rakt in i Hösten.

130810

Tänk, vilken lycka att min make måste passera en Noa Noabutik,  för att komma till och från sitt arbete. I fredags spanade maken in höstkollektionen i skyltfönstret – linne, kjol och kofta som hängde på skyltdockan. För att fira mig och min första dag på nya arbetsplatsen så bad han expediten packa in kreationen i en fin present till mig. Den gröna färgen på linnet heter Wasabi.

Maken berättade att expediten tydligen glömde ta bort den ena larmbrickan så när han gick ut tjöt larmet i butiken och han fick gå tillbaka så att expediten kunde packa upp presenterna igen, larma av och packa in dem på nytt. Så nog var de välinpackade, inte bara en utan två gånger… 😉

130810_1

Och sen skålade vi i Champagne, och lyssnade in oss på Rossinis, Barberaren i Sevilla. Igår såg vi Skånska Operans tolkning av Barberaren.. mer om det i ett kommande inlägg.

130810_2

Önskar er alla en trevlig söndag!

 

 

 

 

 

 

Det är ingen vanlig dag, vare sig idag eller imorgon och vem vet – kanske är alla dagar lite speciella ändå.

130808_5

Imorse dubbelkollade jag dagens datum flera gånger, bara för att vara riktigt säker på att det verkligen är torsdagen den 8 augusti. Idag är inte vilken dag som helst , det är dagen före en alldeles särskild dag. Jag tänker att det skulle vara förfärligt om jag tappat bort kollen på datumen så här i semestertider och missar första arbetsdagen på min nya arbetsplats. Min första tanke när jag vaknade imorse var  – Men tänk om det egentligen är den 9 augusti idag.

Jag vimsar runt här hemma och inreder, dricker kaffe och lyssnar på Per Gessles  – Man blir yr. Jag dricker te och läser Karin Boyes, I rörelse. ” Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som gör mödan värd!”. Jag blir lugn, lyrisk och både vemodig och lycklig på samma gång när jag läser Karin Boyes lyrik.

Hennes ord får mig att tänka på min långa färd, på den väg, och allt jag varit med om. Jag tänker på den känslan jag hade när jag som 38-åring påbörjade en 5-årig utbildning. Det var liksom ”nu eller aldrig”, det var så många känslor på en och samma gång. Och visst fanns det redan då mål och mening på färden men vägen gav så mycket mer än vad jag kunnat ana – att den precis som Boye säger – Var mödan värd. Att studera har varit en av de mest spännande resor jag gjort i mitt liv.

Sannerligen att det har varit en utmaning på flera olika sätt men med facit i hand känner jag att studierna varit värda både den tid och kraft de tagit i anspråk. Och lite tid till lär de få ta eftersom det finns en liten tenta till som jag ska bocka av innan jag går vidare.

Och det är nu, jag är i det skedet av livet då jag kommit till den punkt där dikten fortsätter…”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”

Jag tog steget in på en oväntad väg, en för mig outforskad väg,  jag var nyfiken och ville se vad som dolde sig bakom nästa hörn. Jag gav mig in i terrängen som förde mig till den plats där jag är idag och nu när jag kommit fram till det som en gång var ett mål inser jag att det bara är ett vägskäl, ett delmål på min fortsatta färd. Jag har valt en riktning men vad som döljer sig bakom nästa hörn får framtiden utvisa.

Men det  är dock, med sol i sinnet  och positiva förhoppningar som jag tar klivet över vägskälet och söker mig vidare in på nästa stig.

 

 

 

 

 

en smygtitt i den blivande klädkammaren

130808_1Vilket tålamodsprövande och tidskrävande arbete att montera ihop en byrå. Hundratals skruvar har nu funnit sin plats. Nu håller jag på med det där roliga ”finliret” som får ta sin lilla tid. Jag viker ner mina kläder i lådorna, arrangerar små stilleben och kan inte låta bli att använda mig av böcker. Böcker sprider en sådan energi och känsla omkring sig. Smyckeskrinet fick jag av min mamma för många år sedan och hon fick  det av min farmor en gång för ännu flera år sedan.

130808_2

Just nu står en av skyltdockorna i ett hörn och kanske får den stå där. Idag bär den en dräkt som jag sytt av drömmar och broderat viltsidentyg. Det finns så mycket känslor i den där dräkten. Sjalen har varit mormors och hatten brukar jag använda när jag står ute i solskenet och målar.

 

 

renoverar klädkammaren med lugn och ro i sinnet

130806_3

De senaste dagarna har jag flyttat möbler, tömt skåp, burit böcker, flyttat runt med kläder, tvättat lister, målat väggar och tak med färg som vi fick över efter renoveringen av vardagsrummet. Denna gång är det vårt före detta pyttelilla sovrum som ska få en ny funktion som klädkammare. Något vi saknat i detta hus är nämligen klädkammare och/eller plats för garderober och linneskåp. Nu råder vi bot på detta genom att inreda en klädkammare, och jag ser fram emot det färdiga resultatet. Samtidigt som jag tar det med ro, det gäller ju att njuta och koppla av lite också under sina sista semesterdagar även om jag vill hinna bli klar.

Igår hängde jag upp en färgglad gardin och ställde blommor i fönstret. Rummet och möblerna är ju ljusa och då känns det angeläget att tillsätta lite färg.  Taket är vitt, väggarna har jag målat i en ljusgrå nyans som heter Gåsdun. Egentligen var tanken att tapetsera en liten vägg med överbliven tapet från vardagsrummet, men det får vänta till ett annat tillfälle. Jag lyckades inte uppbåda ork till det just nu, spackla, slipa och allt det där – så jag målade väggen så länge. Tapeten springer ju ingen stans…

130807

Fler bilder kommer efter hand som rummet blir klart…att sortera bland kläderna tar ju sin lilla tid, speciellt med tanke på att jag sparar gamla dräkter och klänningar som jag inte ens kommer i längre. Och sen sparar jag ibland på sådant som har vackert tyg och barnens urvuxna gamla jeans som jag tänker att jag kan sy om till en kjol eller något… Problemet är bara att jag har fler idéer än tid för att genomföra dem och då blir det små återvinningsförråd lite här och var. Men igår tog jag mig i kragen, sorterade ut två stora påsar kläder som inte passade och lämnade till klädinsamlingen…

 

Arnaia kastad i havet, av Märta Tikkanen

130806

Arnaia blev som nyfödd kastad i havet, på sin fader order. När en flock sjöfåglar räddade henne och förde henne tillbaka till hennes fader Ikaros och moder Periboia – då lät de henne leva, och gav henne ett nytt namn, Penelope- Andfågeln.

Denna inledning är utgångspunkten till Märta Tikkanens lyriksamling, Anja kastad i havet. Den är lite märklig men vacker och tankvärd på samma gång. Det finns så många passager som kan knytas till det ”verkliga” livet. Och på tal om det verkliga livet så kan jag inte låta bli att fundera över vad som är verkligt egentligen, en fantasi existerar ju faktiskt i någons inre. Innebär det då att den är verklig? Jag tänker att den är verklig som fantasi även om den inte existerar fysiskt men i någons inre existerar den ju faktiskt. Intressant, eller vad tycker ni?

130806_1

Åh, vad jag tycker om att fotografera böcker i passande miljö. Kändes så fint att ta med diktsamlingen till havet, till Smygehamn dit jag gärna åker för att ladda batterierna. Synd bara att jag inte hade med min ”finkamera”, de här bilderna tog jag med mobilen. Sjöfåglarna kretsade så vackert i skyn när jag stod där längst ute på piren och höll boken ovan havet.  Kanske värnade de om Arnaias saga och ville försäkra sig om att jag inte skulle kasta den i havet.

Kramar som får hjärtat att svämma över

Jag känner mig så lyckligt lottad när Robin och Emelie kommer hem. Att träffa sina barn, höra om deras liv och äventyr är alltid mysigt men nu när vi varit ute och rest är det extra speciellt att komma hem och krama om de båda.

130804_1

Igår var de här på söndagsmiddag, vi åt skaldjurscocktail till förrätt, grillade och till efterrätt blev det en väldigt god chokladkaka som Emelie hade bakat.

Recept på skaldjurscocktail

Lägg hackad krispig isbergssallad i bottnen av en skål. Några småbitar hackad söt paprika. Skiva i några bitar nektarin och kiwi. Droppa över några droppar god olivolja och pressad citron. Fyll på med räkor och kräftor. En liten klick majonnäs på toppen och garnera med en citronskiva.

Smakerna skaldjur och nektarin gjorde sig riktigt bra tillsammans.

och så var vi ju i Cambridge…

130803_5

Vi besökte den botaniska trädgården i Cambridge, den är helt otroligt vacker. Rosorna var nästan helt överblommade. Men näckrosorna blomstrade för fullt. Anders stod på andra sidan sjön och smygfotograferade mig när jag var i full färd med att dokumentera.

130803_17 Jag fotograferade näckrosor.

130803_7

När jag fick syn på honom tittade vi på varann genom kameralinserna och fotograferade varann samtidigt.

130803_19

Botaniska trädgården innehåller så vackra miljöer. Att grönt är så skönt, stämmer sannerligen.

130803_6

Miljön på den här lilla fiskrestaurangen som vi besökte en eftermiddag var så mysig, kolla bara in de ruffa plankorna på väggen. Den där träväggen gav mig idéer för eventuella inredningsprojekt här hemma. Det här fotot tog kyparen. 130803_4

De där collageträdgårdarna är vackra och byggnaderna helt otroliga. Vilken känsla att vara Cambridgestudent och bo i denna underbara miljö. Studenterna bor i de här historiska tjusiga byggnaderna, men det är inte här lektionerna hålls, själva utbildningen hålls i andra byggnader så studenter från olika collage kan mycket väl mötas i samma lektionssal om de går samma kurs. Bilden nedan är från Kings College, stilen på arkitekturen är gotisk. Bilden är tagen från baksidan av collaget under vår ”puntingtur” på floden.

130803_8

Vi tog en guidad puntingtur på Camfloden som rinner genom Camebrigde, och den här bilden av oss togs av damen som satt mittemot.

130803_1

Det var himla mysigt att glida runt på floden.

130803_3

Två kvällar i rad gästade vi Shakespearefestivalen som hölls i collageträdgårdarna, Homerton- och Trinitygarden. Tyvärr så fick man inte fotografera under föreställningarna. På bilden ovan ser man biljettbordet, lamporna och några av sittplatserna.

130803_2

Vi satt på första raden och detta är utsikten framåt. Familjer och vänner kommer i god tid före föreställningen för att hinna äta och dricka tillsammans. Man tar med sig en filt och har picknick i gräset. Och vi var snabba med att anpassa oss till rådande kultur, så dag 2 hade vi med oss filt, vin, vatten, bagetter, frukt och choklad. Och föreställningarna var alldeles underbara. Vi såg Hamlet och En midsommarnattsdröm.

med energi från London…

Nu är vi hemma, dricker svenskt kaffe och jag sorterar resebilderna – vilket tar sin lilla tid med tanke på att jag ofta knäpper av flera hundra bilder/dag. Det är något visst med att fotografera, att välja ut den perfekta vinkeln och få syn på detaljer. Ibland lyckas man fånga de där magiska ögonblicken och ibland lyckas man inte alls och ibland fångar man något helt annat än vad som var avsikten.

130803_10

Men London alltså, hujedamej vilken stad. Arkitekturen är så storslagen och speciell. Byggnaderna är otroligt pampiga och talande. Jag är så sugen på att gå en kurs och fördjupa mig i engelsk arkitektur för att lära mig mera…och det känns så frusterande att Tiden inte räcker för allt jag vill hinna göra och lära mig. På tal om Tiden så finns det otroligt många vackra klockor i London, bara kolla in ”Big Ben-klockan” )på bilden ovan) som egentligen heter Great Bell of Westminster. Och mötet mellan klockan lycktstolpen och solen kan få vem som helst att bli bländad.

130803_15

Lyckstolpar är en annan detalj som fascinerar mig, de på bilden ovan pryder fasaden till, School of London. Vilket hantverk!

130803_12

Hela promenadvägen längs Themsen pryds av dessa vackra lycktstolpar.

130803_9

De röda telefonkioskerna är så vackert färgstarka. Känns himla pittoreskt att det går att ringa från dem och det ljusblå skåpet i bakgrunden är en station därifrån man kan tillkalla polis om det skulle behövas.

130803_11

Bänkarna längs Themsen är inte bara sköna att sitta på, utan även en fröjd för ögat. Här satt jag och tog igen mig en stund, njöt av utsikten, studerade duvorna och alla människor som spatserade förbi. 130803_16

Den här byggnaden är något i särklass, The Royal Court of Justice,  tala om respektingivande, bara själva byggnaden är stor som ett helt kvarter. Undras hur det känns att arbeta i en sådan byggnad, förmodligen känner man sig väldigt liten när man går in genom den jättelika porten. Men så är det ju ofta att vara människa, att man på något sätt är både stor och liten på samma gång.

130803_13

Till efterrätt valde Anders Tiramisu och jag en Panacotta som smakade ljuvligt. Till det drack vi vars en fyllig dubbelexpresso – så gott.

Sista kvällen i London vandrade vi längs Themsen och upplevde London by Night, så vackert!

130803_14

Och jag lyckades fylla på energidepåerna rejält där borta i England! Vi kom hem sent i förrgårkväll och igårmorse när jag vaknade var min första tanke att jag skulle ge mig på och renovera den blivande klädkammaren så att den är klar innan jag börjar arbeta. Igår flyttade jag ut grejerna därifrån, målade tak och grundade väggarna. Hann även med att klippa den vildvuxna häcken på framsidan av huset. Och nu ska jag måla väggarna.

På återseende!

en promenad genom stan…

130729_13

Igår vandrade jag runt som singelkvist och upptäckte London. Jag vandrade i flera timmar och hann se en hel del. Arkitekturen är så intressant, nybyggt möter gammalt överallt och de storslagna skulpturerna är helt underbara. Och när jag ändå gick förbi National Galleri kunde jag inte motstå ett besök, gick in och hälsade på bland annat Monets och Turners målningar. Jag vandrade runt i solsken och milda engelska regnskurar, satte mig på en trappa då och då för att ta igen mig, knapra på medhavda kakor, dricka lite vatten och titta på människor och allt annat runtomkring. Så mysigt!

Maken satt inomhus och skrev ett slags ”examensprov” hela dagen, för att få någon form av certifiering som han behöver inom sitt yrke. Anledningen till resan är alltså till stor del jobbrelaterad för maken, men nu är provet avklarat och lyckligtvis så gick det bra. Nu ska han hålla semester i två dagar och vi packar väskorna för att bege oss vidare till Cambridges årliga Shakespearefestival.

På återseende!

 

En dag i konstens tecken på Tatés Modern Art

130729_1

Kaffepaus i väntan på att Tate´s Modern Art ska öppna. Kaffet smakade riktigt gott i de här läckra, moderna röda kaffemuggarna.

130729_2

Och vilken fantastisk konst! Modern, surrealistisk, abstrakt och allt annat än traditionell… Så färgstarkt och uppfriskande!

130729_4

En hel del Picassomålningar! Här beundrar jag Picassos tre dansande kvinnor. Att se konstverken i verkligheten är något speciellt, ett tryck i en bok eller ett foto på en skärm gör aldrig konst riktig rättvisa. I verkligheten kan man studera penseldragens karaktär och få en uppfattning om hur tjockt med färg som använts, man ser färgernas intensivitet på ett helt annat sätt och sen har vi det här med storleken som tillför oerhört mycket. Det är mäktigt med stora målningar och imponerande att inse hur somliga målningar som man betraktat som stora i själva verket är små. I love it!

130729_3

Anders framför Picassos gråtande kvinna.

130729_5

Det här var roligt, i en av utställningarna fanns en stor svart låda som det strömmande musik ur. Ingången var liten så man fick böja sig för att komma in där men väl inne kunde man stå upp och dansa…och då blev man en del av konstverket som bestod av musiken och filmen som projicerades på väggarna. Coolt!

Vill tillägga att man på detta museet fick fotografera utan blixt, annars skulle jag aldrig göra det. På konstmuseer där det finns äldre målningar brukar det vara fotoförbud och sådant tycker jag att man ska respektera. Jag blir själv irriterad när jag ser hur folk springer och fotograferar där man inte får. Men här var det som sagt ok att fota utan blixt.

130729_6

En del av arkitekturen på det otroligt stora museet som påminner litegrann om en fabrik.

130729_9

Själva byggnaden är så stor att jag inte lyckades få med hela på bild, men här får man en uppfattning om hur den ser ut. Byggnaden är sex våningar hög och upp ur mitten reser sig en jättelik ”skorsten”.

130729_7

Jag gillar den här moderna arkitekturen som kan ses alldeles intill museets ingång.

130729_8

Jag gillar London! Arkitekturen är så spännande nya och gamla byggnader står kloss intill varann och skapar intressanta konstraster överallt. Mycket byggnader och smala gator. It´s great!

 

Panikflytt efter ”swimingpool” på rummet!

Vi har just börjat återhämta oss efter att ha blivit tvungna att panikflytta alla grejer från hotellrummet. Vi öppnade dörren efter en heldag på Tate´s modern Art Gallery och möttes av en jättelik översvämning… Jättelika vattenmassor flöt ut från badrummet och långt in över golven och i och med att vi öppnade dörren började det rinna ut i korridoren. Heltäckningsmatta överallt. Jag kom inte på vad översvämning heter på engelska och började ”smart” nog ropa – Hallå! hallå! efter städerskan långt borta i korridoren (medans jag funderade på rätt uttryck på engelska), och maken min klafsade helt enkelt in i rummet för att leta efter läckan. Och hu, vad det luktade illa när man började klampa runt i det där vattnet…Om lukten kom från heltäckningsmattan eller den läckande väggen bakom toastolen vill jag nog inte ens veta.

Städerskan kom och när hon fick se flodvågen ringde hon genast efter personal som kom sättandes efter hand, en efter en…. Jag såg nog mest chockad ut men när jag såg hur floden närmade sig mina favoritskor som stod i ett hörn inne på golvet, gav jag mig in för att rädda dem. – Då sa en ur personalen att vi skulle få ett nytt rum eftersom det skulle ta tid att återställa rummet. Och det tackade vi såklart JA till.  – Sen sa hon att sådant här händer ibland…. spolningsspaken till toaletten hakar upp sig och då rinner det vatten hela tiden…. ?

Hujedamej, vad glad jag är över att det inte låg några kläder eller teknikprylar på golvet – de hade ju blivit helt förstörda. Datorerna hade vi låst in i ”safetyboxen” och kameran hade jag ju med mig i väskan. (Jag kan ju bara föreställa mig hur förödande en sådan här översvämning skulle kunna vara om det sett ut som i ett stökigt tonårsrum, eller hemma hos mig dagarna före inlämning av examensarbetet ;)) Det blev till att panikslänga ner allt i resväskan och ta sig till ett nytt rum. Vilken pärs! Tur att man kan skratta åt det….

Men allt ordnade sig till det bästa, personalen beklagade missödet och vi fick ett nytt fint rum som ser ut såhär… (ungefär likadant som det förra, fast med lite tråkigare utsikt). En helt vanlig semesterdag i London 😉

130728_2

Mobil-Naken i London

130727_1

Vi är i London! Och redan innan vi reste åkte maken på världens dunderförkylning med feber och allt. Och jag som inte brukar bli förkyld vaknade alldeles täppt i nosen. Jag är i London men min mobil är kvar där hemma. På flygplatsen insåg jag att jag inte hade någon mobil och sedan dess har jag nästan känt mig naken… Den där mobilen brukar ju liksom ”hänga” med där i handen, jag kollar tiden, läser och skriver sms, och tar massor av snabba fotografier. Men helt okontaktbara är vi inte eftersom maken har sin mobil med sig. Och som förälder vill man ju veta att barnen kan ringa om det är något, och man vill ju ringa hem och höra hur de mår (även om de är vuxna) …. Hujedamej, vad det känns avigt att vara i en storstad utan mobil. Nu gäller det att mannen och jag håller varann i hand eftersom vi inte kan ringa varann om vi skulle tappa bort varann…

Igår spontanvandrade vi längs Themsen och njöt av vacker utsikt, arkitektur, urtjusiga lycktstolpar och massor av vackra skulpturer. Värmen var tryckande, så vi pausade på en mysig engelsk pub, drack Ale och åt krispig och god fish´n chips. 130727_3

Här står min man i baren och beställer en öl. Miljöerna i de där barerna är ofta speciella och ger en ger en känsla av att de funnits där i århundraden…med sina sköna lädersoffor, träbord, vackra målade mosaikfönster som omges av hamrat glas, naturmaterial som trä, marmor och ”väggskulpturer”….

130727_2 Gårdagens största ”smörgåsbord” var konstmuseumet, Summerset house som ligger längs Themsen. I varje flygel och på varje våning visas olika konstutställningar, och ett sådant ställe kan man ju liksom inte bara gå förbi utan att besöka…  Vi kollade in bla Blumenfeldt studios, där modefotografen Erwin Blumenfelds, fotografier från mestadels 1940 -50 tal visades, bilder som prydde omslag till bla Vogue.Sen besökte vi en utställning med konst av Gaugain och på vägen dit kollade vi in Renässansen och Impressionistsamlingen som hade massor av Degasballerinor och Manets tjusiga ”kvinna i baren”… Och det kändes som en riktig lyx, att spontant bara gå förbi och upptäcka ett fantastiskt konstmuseum… Men att promenera runt och titta på konst tar på krafterna när man är förkyld. På kvällen var vi så trötta och hostiga att  vi vare sig orkade kvällsmiddag eller upptäcktsfärd av ”London by night”.

Jag hoppas att ni har överseende om jag inte är jätteflitig med att svara på kommentarer medans jag är här…. Må väl!

 

 

 

Mina fotsteg i ditt hjärta….

130727

Nu har jag läst ut Bosse Lidéns debutroman, Mina fotsteg i ditt hjärta. Boken handlar om 13-åriga Sebastian. Om en pojkes innersta känslor för en flicka, skolan, klasskamraterna och hur en pojke kan reagera när det som inte får hända händer. Sebastian blir upp över öronen förälskad i Lena, men tonårskärleken kompliceras av livets allvar, av att det händer allförmycket på alltförkort tid….

”bakom hörnet väntar de mörka skuggorna och hösten slutar i en tragedi”, står det på bokens baksida.

Det jag gillar med boken är att den är övertygande, speciellt den första delen. Jag får känslan av att författaren varit med om en del av de där händelserna. Jag får insikt i hur en liten pojke på 13 år tänker och resonerar kring skolan, familjen, vännerna, idrotten och kärleken. Språket är enkelt och rakt på sak, ibland glimmar humoristiska liknelser till som förstärker den 13-åriga berättarrösten. Det är en fin berättelse om hur barndomskärleken kan överleva och forma oss långt vidare in i vuxenlivet. På sitt sätt är den romantisk och tidvis sorglig, precis som det verkliga livet kan vara. Boken är intressant och underhållande, och absolut läsvärd!

Ur inledningen s 9 ( [….] Många människor har genom historien drömt om en andra chans. Vi glömmer så lätt bort att livet är ett drama som saknar generalrepetition. Vi är bara människor. Inget annat. Små oskyddade varelser. På vandring genom det man kallar livet.)

Mer info finns på Bosse Lidéns hemsida. Jag beställde den från hans hemsida och redan dagen efter det att beloppet fanns på hans konto landade boken i postlådan tillsammans med en rar hälsning från Bosse och Solveig som hans fru heter. Det är vad jag kallar både bra och personlig service!

 

Tack för en spännande och läsvärd bok!