Det fina är att jag måste svänga av från den stora vägen och köra igenom en skog för att leta mig ut till det lilla samhället där skolan ligger. Känslan är positiv, kollegorna verkar toppen, jag har en ”egen” bildsal som med lite förberedelser kommer att bli riktigt bra att bedriva undervisning i. Men det finns vansinnigt mycket att göra innan eleverna kommer på måndag, så jag hoppas att ni har överseende med att bild och text här inne kan bli lite sparsmakad den närmste tiden.
Inte pga att jag får mer att göra än vanligt, utan snarare med tanke på alla förändringar som pågår. Jag behöver stanna upp, reflektera och fundera – på om jag kan fortsätta blogga på som ”vanligt” eller om jag behöver omvärdera och flytta gränserna för vad och hur jag bloggar.
Jag vill fortsätta ha en positiv framtoning, samtidigt som jag är personlig, uttrycker utvalda känslor, åsikter och, filosoferar kring olika tankar. Skriver dikter, recenserar operaföreställningar, teaterpjäser, visar mina målningar och fotografier… Men jag blir en mer offentlig person som lärare. Jag kan skriva om min roll som lärare och hur jag förhåller mig till särskilda frågor, men kommer självklart inte att skriva några detaljer kring skolan där jag arbetar.
Jag tänker att så länge jag visar respekt för mina medmänniskor, inte lämnar ut känsliga uppgifter, inte ventilerar förhastade funderingar eller publicerar bilder som kan uppfattas som olämpliga eller på människor utan medgivande – så är det okej att blogga, trots att jag arbetar som lärare. Jag trivs med att socialisera i bloggsfären, gillar bloggen som kommunikationsmedel och vill fortsätta blogga.
Hur tänker ni kring bloggande lärare? Och hur skulle du reagera om du fann din lärares blogg eller om du fann någon av dina barns lärares bloggar?