Författararkiv: christinakarlsson

Dagar av ensamhet

Publicerat av
22

Jag har nyligen haft en omtumlande läsupplevelse. Dagar av ensamhet, av Elena Ferrante (Norstedts 2017) skiljer sig från böcker jag läst tidigare.

Boken skiljer sig på det sätt att jag stör mig något vansinnigt på huvudpersonen som heter Olga, är 38 år och har två barn. När Olgas man lämnar henne för en yngre kvinna tar det inte lång tid innan hon totalt tappar greppet och blir alltmer förvirrad och galen. Hon använder fula ord, beter sig ansvarslöst och hamnar i en djup depression som driver henne till att genomföra vansinniga handlingar.

Det märkliga är att jag inte kunde sluta läsa boken. Elena Ferrantes beskriver denna galenskap på ett sådant fascinerande, verklighetstroget och tidvis skamlöst sätt att man drivs att läsa vidare. Den ursinniga berättarrösten bidrar till att skapa en story som är obehaglig och fascinerande på en och samma gång.

Jag har svårt att avgöra om den är något jag rekommenderar eller inte, så den saken får ni själv avgöra. Min nyfikenhet är väckt och jag planerar att låna fler böcker av Elena Ferrante.

Har du läst något av Elena Ferrante? Vad tyckte du isåfall?

Må gott och ha en fortsatt fin sommar!

Christina Karlsson

Nyklippt och ofärgad

Publicerat av
16

Det är under flera års tid som jag regelbundet har färgat håret i olika nyanser åt det rödaktiga hållet. Från början handlade det om att förstärka de rödaktiga tonerna i min egen hårfärg, och sen blev det rödare och rödare. Jag har trivts bra med den röda färgen och fyllt på med färg när känt för det. Men det som föranlett mina frisörbesök de senaste åren har oftast handlat om att färga utväxten eftersom min naturliga hårfärg befinner sig i en transformation på väg mot det grå, där den ljusa grå färgen har lyst upp som en stark kontrast i det mörkt rödbruna. Faktum är att jag vid de senaste färgningarna har pratat med frisören om att jag börjat få en känsla av att den röda färgen är artificiell och att jag velat hitta en färgton som är mindre artificiell, då har vi blandat in lite mer kastanjebrunt för att lugna ner det röda och det kändes tillfälligt bättre men nu har jag bestämt mig.

När semestern började var min tanke att låta håret vila för att undersöka vilken färgton mitt naturliga hår har och det känns som att befinna sig mitt uppe i ett spännande äventyr så när jag bokade min senaste tid hos frisören bokade jag bara klippning. Håret blir allt gråare och jag har bestämt mig för att låta det vara som det blir. Låta de grå tonerna visa vad de går för, de har ju trots allt en hel del kunskap och erfarenhet i sitt bagage.

Vad kan det då finnas för skäl till att inte färga håret? Alla ni som någon gång läst på innehållsförteckningen till hårfärgningsmedel vet hur många skadliga ämnen den typen av produkt innehåller. Vi färgar håret med ämnen som är starkt allergiframkallande och skadliga för både människor, djur och miljö. Skadliga ämnen som spolas ut i vasken, hamnar i vårt grundvatten där det går vidare till dricksvattnet och maten vi äter. Även om vattnet renas så kan man inte få bort alla skadliga ämnen och visst handlar det om små mängder men många bäckar små blir snart till en å.

Ett annat skäl till att inte färga håret är att acceptera sig själv som man är, bejaka det naturliga och glädjas åt att ålder är ett tecken på att man lever och frodas. Faktum är att hela grejen med att färga håret tar en himla massa tid i anspråk och all den där tiden kan man ju använda till att investera i sig själv genom att lära sig något nytt, läsa en bra bok, måla eller göra något annat man gillar.

I skrivande stund har jag insett att en del av resan handlar om mötet med människors reaktioner. En del människor konstaterar att jag börjar bli gråhårig, andra säger inget alls, några blir konfunderade och kommer med en massa tips på hur man kan gå tillväga med att färga in slingor för att övergången inte ska bli så tydlig, en del verkar chockade över att håret inte ska färgas och en del hejar på och tycker det är bra att jag vågar ge utrymme åt den grå färgen.

Håret har stor betydelse för hur vi människor ser på oss själva och andra. Jag har alltid månat om mitt hår genom att sköta om det väl och trots att jag varit medveten om att hårfärg kan vara skadligt så har valt att regelbundet färga det bara för att vara fin? Men faktum är att världen på många sätt blivit så artificiell och konstgjord att det som är autentiskt och äkta blir alltmer sällsynt och ökar i värde. Det finns många olika nyanser av grått hår, grått hår är naturligt och till viss del ett visuellt bevis på att man ingår i den skaran av människor som har varit med förr.

Har du några specifika tankar om hår, hårfärg, grått hår, eller om att bli gråhårig?

Må gott och njut av dagarna som passerar.

Christina Karlsson

Hunneröds mosse, ur mitt perspektiv

Publicerat av
6

Semester är ljuvligt och nu när det snart är dags att börja jobba gäller det att suga ut så mycket som möjligt av ledigheten. Vi har varit iväg på ett helt gäng dagsutflykter och häromdagen bar det av till Hunneröds mosse, en guldklimp som ligger i närheten men som jag inte tagit mig tid att besöka tidigare. Nu när jag varit där vet jag att jag kommer att återvända. Platsen är anspråkslös men har ändå en otroligt speciell natur, med vacker flora, magiskt ljus, fjärilar och andra småkryp.

Jag bekantade mig med myrpärlemorfjärilen som med sina gyllengula vingar och prydliga teckning lös upp på mossen likt en flygande guldklimp.

En annan fjäril som är lite vanligare är det vackra påfågelögat.

Där fanns en hel del vitvingade fjärilar.

Kvickgräsfjärilen smälte väl in bland de vissna löven i skogsbrynet på väg dit, och nog påminner de bruna löven en om den höst som snart komma skall.

Promenaden ackompanjerades av ljudet från hoppande små gröna kryp och om det var gräshoppor, syrsor eller vårtbitare har jag inte koll på men efter lite efterforskning lutar det mest åt grön ängsgräshoppa. Om någon av er läsare kan artbestämma utifrån bilden ovan får ni gärna rätta mig om jag har fel då jag som sagt är novis på detta med att artbestämma insekter.

Där fanns till och med exotiska små ödlor som verkade till att trivas bäst kring de träskigaste kvarteren där det smidigt nog fanns träplankor att gå på så man slapp trampa runt i våtmarken.

Den blodröda ängstrollsländan syns tydligt på långt håll men är som de flesta trollsländor ändå klurig att hinna fånga på bild eftersom de virrar omkring i full färd, men sådan tur var så lyckades jag smyga mig på den här tillräckligt länge för att få flera fotografier i närbild.

Den vilda ängsfloran är ett betydligt stillsammare och mer lättfångat fotoobjekt.

Den blå klockgentianan tål att granskas i närbild. Vilken växt! Liten men så otroligt vacker!

Nu är jag lite nyfiken på vad du tänker om bilderna i detta inlägg. Vilken av bilderna faller dig mest i smak, eller väcker din lust för att besöka en mosse?

Ha en fortsatt fin dag!

Christina Karlsson

Hallamölla vattenfall

Publicerat av
8

En av sommarens dagsutflykter gick till Hallamöllas vattenfall. Besöket var ett äventyr med vandring längs fallet och klättring bland stock och sten. Hallamölla vattenfall är 23 meter högt och rinner över fem klippavsatser som eroderats fram ur sandsten. Fallet betraktas som Skånes högsta sammanhängande vattenfall.

Bruset från vattenfallet påminner mig om klassisk musik, omgivningarna doftar ljuvligt av all körvel som växer frodigt och som verkar till att vara ett paradis för fjärilar och trollsländor…

Omgivningarna kring vattenfallet doftar ljuvligt av örten körvel som kan ses på bilden med fjärilen som har tandade vingar och skulle kunna vara en vinbärsfuks. Fjärilen med mjukt rundade vingar ser ut att vara en silverstreckad pärlemorfjäril.

I området fanns även en hel del fjärilar med vita vingar.

Vi såg flera olika sorters trollsländor och två av dem lyckades jag fånga i närbild.

När solen tittade fram återspeglades naturens vackra färgskala från omgivningarna ned i det klara vattenfallet.

Hallamölla vattenfall är beläget i närheten av Christinehofs ekopark som vi också passade på att besöka delvis därför att vi ville se skulpturen Den onämnbare av Peter Tillberg. Verket smälter in i naturens färger så det kan vara lite klurigt att upptäcka på håll. Tidigare när jag sett verket på bild har jag mest tänkt att det ser märkligt ut, och det har fått mig att associera till någon slags jättevarelse med snabel. I verkligheten upplevde jag det som intressant och ganska vackert. Rent färgmässigt smälter det in i omgivningarna och formmässigt påminner den mig om en jättestor blomsterstjälk med klockformad blomma.

Hallamölla vattenfall och Christinehofs ekopark är väl värt ett besök om man befinner sig i Skåne och vill ge sig ut på ett litet äventyr.

Har du varit iväg på någon liten dagsutflykt i sommar? Och vad tycker du att skulpturen liknar?

Allt gott till alla er som kikar in här!

Christina Karlsson

Målarflow med bildtolkningar

Publicerat av
8

Vinden viner utanför husknuten när jag tar mig an ett projekt som just nu handlar om att måla nya tolkningar till dikterna i min bok, Våra andetag andas haikusommar (2018). Målningarna kommer att ingå i en samling av bilder som ska visas upp i ett sammanhang som jag berättar mer om när det närmar sig.

Besökaren bär

budskap, bringar abstrakt bild.

Essensens kärna.

Saker som dikten kan få en att fundera på: Vem är besökaren? Vad är det för budskap denne kommer med? Om bilden är abstrakt, hur ska man då tolka dess innehåll? Varför är essensens kärna viktig, och hur vet man när man förstår bilden av essensens kärna?

Faktum är inspirationen till att lyfta fram dikter ur min egen bok kom när jag var på antologisittning häromdagen. En av författarna frågade mig om jag skulle vara med på årets litteraturrunda och jag svarade att jag inte kommer att ha något eget arrangemang eftersom jag inte har någon ny bok att visa upp. Då svarade hon något i stil med att ”En bok är alltid aktuell, den blir inte gammal och den upplevs som ny av den som inte läst den innan.” Vi pratade lite om hur ord och dikter talar till en oavsett hur nya eller gamla de är och hur våra erfarenheter gör att vi kan förändra våra egna tolkningar av det vi ser eller läser. Samtalet dröjde sig kvar hos mig och kanske var det just det samtalet som fick mig att gå hem och se på min bok med nya ögon. Faktum är att hon har rätt, boken har funnits här ett tag men dikterna man läser tolkas med nya tankar och erfarenheter i bagaget. Jag tycker om dikterna och att välja ut vilka dikter jag ska måla är ett äventyr och hur många av dikterna jag kommer att måla det har jag ännu ingen aning om…

Vad tänker du? Väcker dikten eller bilden några särskilda tankar hos dig? Och vad är det du först lägger märke till? Bilden eller orden?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Fjärilarnas tid

Publicerat av
12
Blåvinge

Julimånad är fjärilarnas tid och det har visat sig att det finns många olika sorters fjärilar häromkring. Promenaderna kan ta dubbelt så lång tid i jakten på den perfekta fjärilsbilden. Alla fjärilar är vackra, och varje gång jag får syn på en ny art slår hjärtat dubbla slag men särskilt upprymd blir jag av de vackra blåvingarna eftersom jag inte sett dem IRL så många gånger tidigare.

Blåvinge
Vitfjäril

Inom familjen vitfjärilar ingår flera olika arter och de exakta namnen kan jag ej så jag nöjer mig med att skriva samlingsnamnet som jag identifierat till vitfjärilar, tror dock att den översta är en kålfjäril. Nästa vitfjäril är vackert gulfärgade på undersidan av sina bakre vingar.

Vitfjäril

En fjäril som är betydligt lättare att känna igen är påfågelögat med sin magnifika färgprakt.

Påfågelöga

Fotografierna tar jag med min mobil som känns betydligt smidigare att bära med sig jämfört med systemkameran. Kvaliteten blir inte som med systemkamera men jag tycker att fördelarna med mobilen överväger och valet av mobil har självklart skett baserat på kamera.

Hur ser det ut i dina omgivningar när det gäller fjärilar? Finns det många olika sorter eller är det en art som dominerar?

Jag tackar för ditt besök och önskar dig en fortsatt fin sommardag!

Christina Karlsson

Målarglädje och läsning

Publicerat av
12

Färgerna flödar, pappersarken blomstrar och jag befinner mig i ett härligt målarflow och njuter av att det finns tid att spendera hela dagar åt att kolorera akvarellark. Just nu målas det i litet format och nog finns det mål och mening med det lilla som så småningom eventuellt ska visas upp i ett större sammanhang.

Faktum är att resan hit har tagit tid med tanke på att det tog fyra veckor innan jag lyckades varva ner tillräckligt för att komma i balans att skapa. Målningen under de första lediga veckorna gick inget vidare alls, då allt blev fult! Men ibland måste man ha tålamod och tillåta sig att måla fult för att komma in i rätt känsla igen. Tack och lov för att vändpunkten infann sig och för att resultatet äntligen blir precis så sprudlande, flödande och blomstrande som jag vill ha det…

Målandet varvas med läsning och just nu har jag kastat mig in i Selma Lagerlöfs, Mårbackasvit som består av, Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok (1932) utgivet av Albert Bonniers förlag (2017). Boken består av korta berättelser hämtade från Selma Lagerlöfs liv med utgångspunkt i barndomshemmet Mårbacka i Värmland. Jag tycker om Lagerlöfs sätt att skildra sin barndom och med tanke på att det är en riktigt tjock bok på närmare 700 sidor så gör kapitelindelningen med korta berättelser läsningen till en behaglig upplevelse och tidsresa som tar en tillbaka till 1800-talets Värmland.

Haikumagasinet är en annan fantastisk läs- och bildupplevelse som kommer att få ett eget inlägg så småningom. Jag är särskilt upprymd över detta magasin med tanke på att jag i egenskap av bildlärare under våren genomförde ett samarbete med förlaget. Mina elever fick illustrera två av dikterna som ingår i magasinet och med tanke på att mina elever är så duktiga valdes tre av deras illustrationer ut för tryck i magasinet, en illustration kommer att hamna i en kommande tidskrift, plus att övriga illustrationer hamnade på förlagets webbsida som ni kan kolla in här.

Hoppas att ni också har en skön sommar med många fina upplevelser <3

Christina Karlsson

Minnet av vatten

Publicerat av
21

” Allt i världen tillhör inte människorna. Teet och vattnet tillhör inte temästarna, det är temästarna som tillhör teet och vattnet. Vi är vattnets väktare, men framför allt dess tjänare.” (sida 85)

Vatten är en bristvara och den globala uppvärmningen har förändrat världen. Kina har tagit makten över Europa och den Skandinaviska Unionen som ockuperats av staten Nya Quian. Staten kontrollerar folket bland annat genom att kontrollera tillgången till vatten. Noria går i lära hos sin far som är temästare, ett yrke som innebär en hel del hemligheter varav en av dem är en dold vattenkälla.

Denna gripande framtidsdystopi är skriven av den finska författaren Emmi Itäranta som numera bor i England. Minnet av vatten är Emmi Itärantas debutroman (Modernista, 2017).

Trots att Nya Quian är under ockupation så är det är en vackert skriven bok. Författaren skildrar temästaryrket så väl att jag blir nyfiken på att vara med om en teceremoni. Vi får följa vänskapen mellan Noria och Sanja, svårigheten att välja mellan kunskap, släktskap och vänskap. Den mest betydelsefulla ingrediensen är vatten och boken väcker många reflektioner kring vatten och vattnets betydelse. Vatten är en förutsättning för liv så nog borde vi vara mer varsamma om vårt vatten.

Minnet av vatten är en allvarsam men vacker bok som tål en och annan djupdykning, och jag kan varmt rekommendera den.

—-

Allt läsande om te och temästare har gjort mig tesugen, så nu ska jag ta en kopp te och därefter blir det nog ett kvällsbad. Efter att ha läst den här boken är det lätt att känna tacksamhet över att leva i ett land där det räcker med att öppna kranen för att få tillgång till drickbart vatten.

Må gott och njut av dagarna som passerar <3

Christina Karlsson

Floran längs vägen…

Publicerat av
22

Sommaren är magisk. Jag har landat i min semester till den grad att jag tar dagarna med ro och har börjat att sova till klockan sju på morgonen. Vädret har varit så strålande varmt och fint att det kändes gott när regnet kom igår. Det är vår första sommar i vårt ””nya” hus och det tar sin lilla tid att bo in sig, komma iordning och att upptäcka de olika årstidernas växlingar tar ett år. Närheten till skogen är befriande och de flesta dagarna kantas av en skogspromenad. Naturen i omgivningarna där vi bor är så vacker att det känns som att vara på semester. Det känns exotiskt med rådjur som trippar förbi husknuten, harar som skuttar förbi, massor av olika fåglar, humlor, bin och nu har fjärilarna börjat göra entré. Jag har cirka 5-10 minuters promenadväg till skogen och idag passade jag på att fotografera några av de vilda växterna som frodas längs dikeskanten.

Här finns otroligt många vilda växter och jag har ingen aning om vad de alla heter, men målet är såklart att lära mig namnen på dem efter hand som vi möts. Den gula blomman ovan kan vara ett kungsljus. De vita klockorna på bilden nedan kallas strandglim.

De gula blommorna på bilden nedan kan vara johannesört.

Kan detta kanske vara gulmåra?

Tistlar finns det gott om både längs vägkanten och i vår gräsmatta….De är vackra att se på och har rustat sig med taggar som försvar för att inte bli plockade. De gillas av fjärilar, humlor och bin som brukar flockas kring dessa delikatesser.

Här finns ett och annat fläderträd.

Det här kan vara någon form av baldersbrå.

Ännu en solgul växt och efter lite efterforskning kom jag fram till att det kan vara renfana.

Det här vita blomman som slingrar sig fram längs vägkanten kan vara åkervinda.

Här växer vildhallon, eller så kan det vara björnbär…

De här ståtliga rosa växten har tre namn, rallarros, mjölke och mjölkört. Vad jag vet så är rallarros det namn som används mest.

Nu är jag framme vid stigen som leder in i skogen där jag brukar promenera.

Det här var bara ett litet smakprov. Den biologiska mångfalden är överväldigande och det känns som en rikedom att ha denna grönska alldeles intill husknuten. ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill” (S-B Taube)

Vad tycker du om skogspromenader?

Christina Karlsson

Paradis City

Publicerat av
10

En framtidsdystopi om ett Sverige som håller på att falla isär. På 381 actionladdade sidor i Paradis City (2021, Albert Bonniers förlag) målar Jens Lapidus upp ett segregerat Sverige i en nära framtid. I sin iver att skydda samhället från kriminella element har man rest murar runt no-go-zoner där människorna kontrolleras genom ”särområdeslagar”.

Fredrika är en av de poliser som fått i uppdrag att eskortera och beskydda inrikesministern när hon reser dit för att hålla valtal på ett torg fyllt av folk, där de hamnar i ett terrorliknande drama med skottlossning, kidnappning och skenavrättning. Polisen känner sig nödgad att samarbeta med den anhållne f.d MMA-fightern som skickas in för att hitta ministern i en värld där droger, misär och våld tillhör vardagen.

Paradis City är en fruktansvärd plats i en värld man aldrig någonsin vill uppleva, sprängfylld av action från början till slut och det värsta är att allt som händer skulle kunna hända i en nära framtid. Ingen skönläsning alltså, men underhållande, fartfylld och lättläst. Absolut en bok för den som gillar fartfylld action i kombination med framtidsdystopi.

Vad tycker du om action och framtidsdystostopi?

Christina Karlsson

Skaparglädje – när den är som bäst…

Publicerat av
8
Monokromt

Veckan efter midsommar brukar vi på Galleri KVIS arrangera skapardagar. I år förnyade vi vårt koncept genom att arrangera tre helt olika workshops med olika tema, tekniker och material. Första dagen var det Artmoney som stod på agendan, andra dagen Monokrom skaparglädje och tredje dagen Urban sketching. Bakom mig har jag tre dagar med kravlös skaparglädje i konstens tecken, och nu känns det att semestern har börjat på riktigt. Syftet med skapardagarna är att skapa bara för att det är kul, bonusen är möjligheten att lära av varandra, dela med sig av sina konstnärliga förmågor, skapa och ha roligt tillsammans.

Artmoney under utveckling

Tidigare år har jag varit kursledare för de flesta av skapardagarna, så i år kändes det otroligt behagligt för mig att bara kunna njuta av att vara deltagare och låta mig inspireras av någon annan. De här dagarna var precis vad jag behövde som uppstart på min sommarsemester. På agendan finns en hel del konstnärliga projekt inplanerade, kanske lite fler än vad som är rimligt att hinna med men ambitionen och motivationen är helt klart på topp. Skrivarprojekt, måleri, läsning, poesi och kanske till och med en kommande utställning väntar runt hörnet…

Urban sketching

Har du någon liknande eller helt annan typ av aktivitet som du sucktar efter att få ägna dig åt och som ger dig massor av energi?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Cikada

Publicerat av
10

Den här fina boken har jag mina goda vänner, Stina och Joakim att tacka för. Jag tittade till deras katt när de var bortresta och som tack-gåva fick jag inte bara en bok utan även en möjlighet att återupptäcka Harry Martinssons dikter.

Cikada är namnet på diktsamlingen från 1953. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och skriven av vår folkkära författare och nobelpristagare, Harry Martinsson. Dikterna skildrar skönheten i naturen på ett alldeles särskilt sätt. Språket är så vackert att läsningen tidvis blir som en religiös uppenbarelse. Lyssna bara på hur vackert han skildrar gräset i Sommaren ”Gräset snärjde sig samman föll i varandras armar, började sammanflätas till valv som dolde bäcken….”

Det känns så självklart och naturligt att läsa hur gräset faller i varandras armar och jag går ut till gräset, betraktar de gröna stråna och funderar på varför jag aldrig tänkt i den liknelsen förut. Poesin öppnar upp för att se livet bakom fasaden och för att se livet från den ljusa sidan. Världen och vardagen blir så mycket vackrare och mer levande när man läser poesi och det är som om poesin får mig att skapa en buffert av erfarenheter och referenser att ösa ur när den grå vardagen gör sig påmind.

Cikada är en helt underbar diktsamling <3

Vad tänker du om Harry Martinsson, eller rent allmänt om poesi överhuvudtaget?

Må gott och njut av dagarna som passerar!

Christina Karlsson

Vacker Landart i Snogeholm

Publicerat av
22

Semesterdag fyra; Semesterns första dagsutflykt blev strövområdet vid Snogeholmssjön, närmare bestämt området där det finns möjlighet att möta konst i naturen via de landart verk som är placerade på olika platser i skogen. När vi anlände till skogen var vädret inte det bästa då det åskade och regnade en hel del men efter några timmar klarnade det upp och solen tittade fram. Det finns ett femtontal verk utplacerade i skogen och vi hann se de flesta men inte alla så nog lär det bli fler dagsutflykter till Snogeholm. Syftet med Landart är att den skapas för en specifik plats och av befintligt material i naturen så en hel del av verken kan komma att förändras med tidens gång.

Den gömda byn, är ett spännande inslag som vi missade första gången vi gick förbi då den är placerad i det dolda.

Guldådra. Genialt namn på ett verk som inbjuder till många tankar. Vi fann en guldådra i skogen och kanske är det just skogen som är den guldådra vi bör värna om mest av allt.

Triumfbågen. Alla sevärda platser har en triumfbåge och den här ser ut att vara skapad direkt av sly som redan växer på platsen.

Frukt bär frukt. Här är jag på väg att kolla in de vackra kloten som är placerade på marken och hängandes i träden likt lampor, eller frukt. Frukt bär frukt är namnet på verket.

Stentavlor. På en plats fanns det ett antal olika verk likt det på bilden ovan, arrangerade i en grupp likt ett konstgalleri med stentavlor i skogen.

Genombrottet. En stor sten som är genomborrad med ett hål ur vilket det växer ett träd. Undrar vad som händer med trädet när det vill bli större än hålet i stenen. Kommer det att anpassa sig till förutsättningarna och nöja sig med att vara ett litet träd?

Det här verket fanns inte med i foldern över verk så antingen har det tillkommit efter foldern eller så är det någon annan som placerat det där. Det smälter in i bakgrunden och kan vara svårt att upptäcka men på en lina som löper längs med med träden har orden ” TRÄD HAR INGA BAKSIDOR” placerats ut.

Ikaros lyft. Det här verket var jag mest pepp på att se, kanske bara för möjligheten att få fantisera om hur det skulle vara att kunna breda ut sina vingar och ge sig ut på en flygtur. Berättelsen om Ikaros handlar om övermod och hybris, och något sådant vill man ju inte drabbas av så jag nöjde mig med att drömma – och sen klev jag ned från pinnen och vandrade vidare tillsammans med min dotter.

Alldeles intill Ikaros lyft mötte vi en nyfiken liten söt ekorre som vi fick ett fantastiskt tillfälle för att fotografera innan den sprang iväg uppför trädstammen.

Enligt informationsfoldern som finns att hämta i anslutning till platsen är alla verken skapade med godkännande av stiftelsen Skånska Landskap, av föreningen Snogeholm Land Art och konstnären Frank Björklund. Både min dotter och jag blev mäkta imponerade av upplevelsen och vi kommer absolut att återvända vid fler tillfällen för att utforska platsen närmare. Vi tackar för deras fantastiska arbete med att skapa ett rum för konsten i naturen!

Christina Karlsson

Semester – en välkommen skatt

Publicerat av
10

Kommer hem, landar

marken bär mina drömmar

sommaren min vän

Landar och vaknar upp till den andra dagen i en semester som i år varit mer efterlängtad än någonsin. Arbetssituationen detta läsåret har inte alls varit något vidare; en pandemi med alla anpassningar en sådan kräver i kombination med ett ägarbyte av verksamheten, som bland annat medförde att hela estetavdelningen inklusive våra arbetsrum skulle tömmas innan det att vi ens fått en ny plats och innan det att terminen ens tagit slut och dessutom samtidigt som betygen ska sättas och studentfirande planeras. De senaste veckorna har varit en tillfällig lösning med alla tillhörigheter, plus hela bildsalen nedpackad i kartong. Den senaste tiden har jag tagit mig framåt med hjälp av ren viljestyrka och den här semestern är mer välkommen än någonsin. Trots all denna röra lyckades vi organisera ett fantastiskt fint studentfirande för våra avgångselever. Om det är något jag har svårt för så är det avsked. Mina mentorselever tog studenten och samtidigt som jag delar deras studentglädje så kommer jag att sakna dem galet mycket. De överraskade mig dessutom med en väl genomtänkt present i form av ett körsbärsträd som nu frodas i vår trädgård <3. Inlägg med bild av det nyplanterade trädet kommer så småningom.

Gårdagens första semesterdag var en lugn dag för att landa och dagens agenda börjar med finfrukost i trädgården tillsammans med nära och kära. Vår dotter kommer hem på helgfrukost, pappa köper mig sig nybakt bröd och jag dukar fram en buffé med av goda tillbehör.

Semester!

Må gott och ta väl hand om er där ute i den lilla men ändå otroligt stora världen!

Christina Karlsson

Klänningar, solsken och poesi

Publicerat av
22

gårdagens solsken

fångar dagens önskningar

maskros i vinden

Dagarna är fyllda av blandad fruktkompott

med mixad blomsterpotpurri…

med en och annan gråsten i

bestående av mycket jobb med många fina möten och massor av sådant som ska konstrueras…dokumenteras och organiseras…

Tiden går alldeles för fort och ibland önskar man att den gick att frysa…så att man bara kunde gå runt och göra allt det där man vill hinna med att uppleva och se.

Det finns tillfällen för rekreation för den som drivs av en passion…tid för att dra till skogs och promenera, tid för nära och kära, tid för kalas och poesi, tid för bildning och passion <3

Tid för hemligheter och massor av tid för bubbel… Det är hög tid att snart fira en högtid, eller rättare sagt flera högtider…och kanske är det flera som liksom jag önskar sig en stor hög Tid – en högtid!

Må gott och njut så mycket ni bara kan…***

Christina Karlsson