I mataffären där jag brukar handla möts man av blommor i entrén. Jag blir glad av solrosor så i fredags när jag möttes av ett hav solrosbuketter fick en sådan följa med hem.
Nu står det en bukett bestående av tre långa ståtliga solrosor i vardagsrummet. Jag har dessutom haft möjlighet att ägna hela lördagen åt att packa upp och ställa iordning. Imorse när jag steg upp möttes jag av ett nystädat vardagsrum och kök helt utan flyttkartonger. Planlösningen mellan kök och vardagsrum är öppen. I skrivande stund sitter jag i soffan, dricker mitt morgonkaffe, bloggar och blickar ut över slätten.
Ett hem utan tavlor på väggarna är som ett hem utan själ. Igår blev det dags för den här lilla väggen att prydas av några alster.
Söndagmorgon och jag ser fram emot att ta mig an nästa rum. Idag blir det tyvärr ingen heldag här hemma, några småärenden som ska fixas men jag räknar med att tillbringa största andelen av dagen här hemma.
Det här med att flytta samtidigt som man jobbar heltid är inte att rekommendera. Det tär på krafterna, samtidigt som jag trots allt känner mig lyckligt lottad över att hålla ihop och lyckas hantera den senaste tidens smågalna vardagstempo utan att kollapsa.
Vårt nya hem börjar ta form, men med tanke på att det är planerat lite annorlunda i jämförelse med huset vi flyttade ifrån så får inredningsprojektet ta sin lilla tid, och i skrivande stund finns det fortfarande kartongstaplar med grejor lite varstans som väntar på att packas upp.
I vardagsrummet finns stora fönster med utsikt över slätten. Trädgården är spännande på det sätt att det finns en stenlagd innergård, en bakgård med gräsmatta och äppelträd, plus ytterligare en förvildad liten markbit som väntar på omtanke.
Utsikten över slätten är som en performance, en upplevelse som ständigt erbjuder nya insikter och estetiska skådespel.
Bakom ett taggigt björnbärssnår, står ett garage som befinner sig i en till viss del påbörjad förvandlingsprocess. Den stängda gaveln ska ljusas upp med stora fönster, en dörr ska installeras, en vägg ska byggas och utrymmet ska förvandlas till en ateljé med plats för poesi och måleri. Onekligen en utmaning som kommer att kräva en hel del arbete men det kommer det att vara värt. Utrymmet närmst i bild ska förvandlas till en grön uteplats med berså och möjligtvis ett organgeri med plats för ännu mera poesi och måleri.
Utsikten är sagolik och tur är det för den senaste veckan har varit i intensivaste laget. Vi är mitt uppe i en pågående flytt. Flyttlasset med det mesta av vårt bohag gick i måndags, observera att jag skriver det mesta för allt fick inte plats i lastbilen, plus att jag inte hade hunnit packa ner riktigt alla grejer så vi har fortfarande en hel del arbete framför oss. Det här med att jobba och flytta samtidigt har varit en slitsam pärs, och den här helgen känns mer än välkommen. Idag är det lördag och vi har har ägnat dagen åt att packa upp och organisera i vårt nya plaze.
I skrivande stund har vi hunnit bo i vårt nya hem i fyra dygn, och trots några prövningar och lite småtrubbel på vägen så det känns det otroligt gott att vara här. Huset känns välkomnande, naturen är sagolik och det känns gott att komma iordning i vårt nya bo.
En morgon när vi satt i trädgården och åt frukost skuttade två rådjur förbi ute på åkern. En annan morgon fick jag syn på en dubbel regnbåge…
” Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. ”
(utdrag ur Karin Boyes dikt, I rörelse)
Ni förstår säkert varför inläggen och mina bloggpromenader är sparsmakade för tillfället och jag tror att ni vet att jag snart är tillbaka. Ska bara få lite mer ordning på torpet först <3
Semestern är över och jag har en hel arbetsvecka bakom mig. Nytt läsår innebär nytt schema och på årets meny finns svenska, bild och form, bild, bild special, design, estetisk kommunikation, digitalt skapande och gymnasiearbete. Många ämnen men samtidigt de ämnen som jag brinner mest för. Jag ser fram emot kommande läsår och det känns gott att arbeta på en skola mitt i city. Älskar närheten till Malmö stads blomstrande kulturutbud och ser fram emot att ta med eleverna på studiebesök.
Veckan har varit intensiv och mer intensiv lär den bli den närmste tiden. Sommarvärmen har anlänt och sociala medier svämmar över av sol- och badbilder. Något sådant blir det inte för min del med tanke på allt som ska fixas inför flytten. En del av arbetet är rogivande men en hel del är mest galet jobbigt. Att rensa på vinden känns som ett evighetsprojekt. Maken har kört flera lass med säckar av gamla grejer och möbler till tippen. En del av grejerna har vi skänkt till en välgörenhetsförening som arrangerar loppis för att få in pengar till sin verksamhet. Tidvis har det blivit spännande möten med sådant som jag trodde vi hade slängt och sådant som jag rent av glömt bort. Jag steg upp tidigt för att hinna rensa undan så mycket som möjligt innan det blir för varmt. Vinden blir nog närmare 40 grader nu mitt på dagen, så det kändes otroligt skönt att duscha av sig för en stund sedan. I skrivande stund har jag slagit mig ner i paviljongen för att koppla av med två isglassar och ett stort glas kallt vatten. Rosen på fotografiet står i en kruka alldeles intill mig. Min plan är att sitta här och ta igen mig en bra stund till för att buffra krafter till nästa lilla packningsprojekt.
Ja, det här var lite om hur min helg ser ut för tillfället. Hur spenderar du din helg?
Sovrummet är ett av de rum jag är mest nöjd med i vårt hus.
Inspiration till design av inredningen i sovrummet är hämtad från brittisk/walesiska Laura Ashleys stilrena romantiska miljöer. Laura Ashley (1925- 1985) började sin karriär med att designa scarfar, nästa steg blev romantiska blommiga klänningar och med dem som inspiration utvecklades så småningom en hel stil med inredning och möbler. Laura Ashley grundade företaget tillsammans med sin man Bernard Ashley, och idag drivs verksamheten vidare av parets barn.
Jag älskar den här blåmönstrade Laura Ashleytapeten och tycker att mönstret påminner om vildvuxna rosenrankor som skapar någon form av bersåkänsla i rummet. Fåglarna och fjärilarna symboliserar frihet samtidigt som det finns en spänning i det där mötet mellan fåglar och fjärilar på samma vägg. Blått har alltid varit en av mina favoritfärger och blått kan förknippas med tänkarnas färg.
Smyckeskrinet är inspirerat av japanskt träsnitt och jag brukar dekorera med harmoniska växter som jag personligen kopplar till mitt intresse för haikudiktning. Jag tänker paradisträd, magnoliakvistar och pioner. Tavlan på väggen ingår i en av mina samlingar av fotoart.
Jag tycker om att kombinera gammalt och nytt som mitt nya rokokoinfluerade sminkbord tillsammans med rokokofigurin och den antika rokokostolen som är arvegods.
Sömnen är otroligt viktig källa för återhämtning, och jag har nog aldrig sovit så gott som jag gjort sedan vi skaffade en tryckavlastande tempursäng så den får absolut följa med till vårt nya hem. Tapeterna kan vi ju inte ta med oss men jag kommer fortsätta att tända ljuset och att bädda i sann Laura Ashleyanda med blå överkast och tillhörande kuddar.
En av de detaljer jag föll för när vi köpte huset för 19 år sedan var den här utsikten. Jag tycker fortfarande om utsikten så pass mycket att jag valt bort gardin i detta rummet. Älskar att det ser ut som om man bor på landet.
Det här är ett sovrum som ger mig god sömn, energi och återhämtning. Jag städar, tackar rummet för den här tiden och tar med mig inspiration till vårt nya plaze <3
Flyttstressen har lagt sig och det känns gott att vi har tid på oss att ta farväl av huset <3
Semestern närmar sig sitt slut. Det är mindre än en vecka kvar tills jag har avverkat min första arbetsdag och exakt tre veckor tills flyttlasset med alla våra möbler planeras vara på plats i vårt nya hem.
Solen skiner och hjärtat slår som det ska <3
Semester, är gott att ha!
Idag körde jag förbi huset som snart ska bli vårt. Livet på landet gläntar, och huset står där och bara väntar. Idag såg där ut att vara full aktivitet, utsikten är lika vacker som den brukar och jag känner mig upprymd och förväntansfull mitt i allt det här.
Faktum är att detta med att packa är intressant, man kommer till insikt om hur mycket saker man egentligen har, börjar fundera över varför man har alla de där sakerna, vilka man ska ta med sig och vad man ska göra med dem som bara ligger i en låda. Jag har stiftat en ny bekantskap, med något som kallas för KonMari metoden. Om man ska göra en grov sammanfattning handlar den om att städa, sortera och organisera sina saker utifrån en speciell metod. Tror minsann att det blir ett inlägg om detta lite längre fram när jag hunnit läsa in mig på lite mer på metoden. Känner du till KonMari metoden? Vad är isåfall din erfarenhet?
Dagen till ära så tog jag mig i kragen och påbörjade packningen inför flytten. Idag är det exakt tre veckor tills vi tar över vårt nya hus. Tre veckor!!! Nedräkningen har börjat, tillsammans med en smula flyttstress. Kommer allt att klaffa som det ska? Jag har skrivit lappar med sådant som ska fixas inför flytten och det känns gott att en hel del av punkterna är avbockade. Men en av de grejer som inte varit påbörjade förrän i eftermiddags är detta med att packa.
Nu hör det till saken att vi har bott här i nitton år. Under den tiden har vi lyckats samla på oss en hel del grejer och det lär ta en liten stund att flytta våra attiraljer från detta hus till ett annat.
Med tanke på stundande flytt lär vi inte arrangera fler tillställningar av det festligare slaget åtminstone inte på denna adressen, därför kändes det lämpligt att börja packa ner sådant som kaffeserviser, finporslin, likörglas, champagneglas och andra glas. Nästa gång det bjuds på finfika i mina blå koppar blir det på en helt ny adress, tills dess får vi hålla tillgodo med annat porslin. Gissa om jag ser fram emot att packa upp våra grejer, möblera, arrangera och ställa ordning i skåpen i vårt nya hus. Tre veckor går snabbt….
Min bil har nyligen varit på reparation och när jag hämtade ut bilen låg det en bok på passagerarsätet. Först tänkte jag, ”- Vad är detta? Har reparatören suttit och läst i min bil?” Då fick jag syn på lappen som var instucken mellan boksidorna.
Den här ekobrottsthriller var tillräckligt fängslande för att få mig att sträckläsa. Jag har tillbringat natten i bilindustrins exklusiva företagarvärld, deltagit i actionfyllda biljakter, och dessutom varit utsatt för kidnappning. Handlingen utspelas bland annat i Porsches lyxiga bilhandelskomplex i Malmö och Stockholm, i huvudpersonen Johan Wagners bostad i Båstad, på bilmuseet i Malmö, polisstationen i Lund, på båten till Estland och sen på värsta biljakten längs med samma vägsträcka som jag själv brukar passera på väg E65.
Farliga affärer är skriven av debutantförfattaren Ellinor Wessel, utgiven av Bookmark förlag, 2020. Ellinor Wessel har 10 års erfarenhet av olika chefsroller på bland annat BMW, och arbetar nu Jaguar Land Rover Scandinavia. Hon bor där boken till största del utspelas, men boken är ett fiktivt verk och alla likheter med verkligheten är rena tillfälligheter.
Det här är inte den typ av bok jag brukar läsa, men wow vilken action! Jag tyckte om den. Vill man läsa något snabbt underhållande med mycket fart och fläkt så kan det här vara helt rätt bok.
Bästa boken jag läst på länge! Styr din plog över de dödas ben, (2009, upplaga Bonnier pocket 2020), skriven av Olga Tokarczuk, Nobelpristagare 2018. Den var så bra att jag inte kunde sluta läsa förrän jag nått sista sidan. Semester som jag har, var det fullt möjligt att stanna hemma och läsa ut de 262 sidorna på mindre än ett dygn.
Boken handlar om en säregen kvinna, Janina Duszejkos, som verkar till att föredra djurens framför människornas sällskap. Hon värnar om djuren, håller sig mest för sig själv även om det finns enstaka människor som hon umgås med ibland. Hon bor på den polska landsbygden, där det är vinter, snö och kallt när handlingen utspelas. Janina arbetade tidigare som lärare men numera ägnar hon sig åt att översätta William Blake, se om Warszawabornas sommarställen i grannskapet och studera astrologi. En av hennes egenskaper är att hon hittar på egna namn till sina grannar och man kastas tidigt rakt in i dramat när Tröger knackar på dörren för att berätta att Storfot är död.
Jag fastnade direkt för språket och det vackra sättet hur Olga Tokarczuk beskriver olika skeenden.
” Då fick jag syn på två Viträvar i skogsbrynet. De gick värdigt, en och en. Deras vithet mot den gröna ängen var inte av denna världen. De såg ut som diplomater från Djurriket, anlända för att syna saken närmare i sömmarna.” ( s 135)
Varje kapitel inleds med ett citat som anger ton för vad som komma skall.
En annan fin detalj är de vackra illustrationerna som oväntat dyker upp lite varstans i boken.
Absolut en bok i min smak! Den bästa boken jag läst på länge, så bra att läsningen gav mig kraft att våga påbörja Jakobsböckerna, en tegelsten på närmare 1000 boksidor. Den här boken har agerat hyllvärmare sedan flera månader bakåt, viljan att läsa den har funnits men att verkligen ta mig an den har inte fungerat. Nu när jag vet hur bra Tokarczuk skriver känner jag mig redo att anta utmaningen, läsa Jakobsböckerna.
Att läsa är att resa, och jag bara älskar den där känslan som infinner sig när man kommer in ett läsflow där man bara vill ha mer. Ljuvligt <3
Idag blir det dock ett brejk i läsningen. Ett välkommet sådant eftersom planen är att köra upp till Karlskrona för att hälsa på sonen som har semester. Vi har planerat in en skogstur med blåbärsplockning och det ser jag fram emot.
Hon gör så blommorna blommar, akrylmålning av Christina Karlsson
Spenderar en stor del av dagarna i trädgården där jag fortsätter att måla änglar. Just idag är det strålande solsken men i övrigt har vädret varit varierande, tack och lov så har vi tak över uteplatsen och där fungerar det utmärkt att måla även när det regnar. Den här sommaren är annorlunda på flera sätt, vi håller oss mer hemma, håller avstånd när vi är ute och vi umgås inte lika mycket med släkt och vänner som vi brukar men nog finns det ändå en del utrymme både för möten med människor och utflykter till närliggande platser. Hemester är ljuvligt, och det blir mer tid för att måla, läsa, skriva dikter och bara njuta av att vara hemma. Och sen har vi ju förstås det där med den kommande flytten att planera och se fram emot, idag är det precis en månad minus en dag tills vi får tillgång till nycklarna…
Här får ni se mina två senaste änglamålningar.
Vårängel, akrylmålning av Christina Karlsson
Må gott, ta väl hand om er och njut av dagarna som passerar <3
Mycket rörelse, många händelser och tid att måla. Idag har jag stått ute i trädgården och målat. Planen var att jag skulle måla på förmiddagen, sen klippa ligusterhäcken och ge mig iväg på några ärenden, men kom in i ett sådant härligt målarflow att jag stannade hemma och målade hela dagen. Om det inte vore så kallt så skulle jag troligtvis stått kvar där ute och målat ännu.
Färgpaletten på bilden ovan och ett litet utsnitt från en av målningarna nedan. Resultatet får ni se så småningom. Jag målar änglar, änglar och fler änglar. Planen är att de ska ställas ut på Galleri KVIS till advent då vi ska ha en änglatemautställning. Det känns gott att jag är ute i god tid. Faktum är att vi bestämde oss för änglatemat redan förra sommaren och sedan dess har jag gått och funderat på hur mina alster ska se ut. Tiden att verkligen sätta fart och måla tar jag mig nu. Till hösten kommer vår stundade flytt och jobb att uppta den mesta av tiden så det känns klokt att måla klart de alster jag ska bidra med till utställningen. Fåglarna kvittrar, det är sommar och jag målar julänglar 🙂
Änglar, har du några speciella funderingar om änglar?
Hursomhelst så vill jag tacka för alla fina reaktioner på föregående inlägg, och för att du just idag kikade in här. Sist men inte minst så vill jag önska dig fortsatta underbara sommardagar <3
Vårens och sommarens inställda bokmässor och arrangemang har bidragit till att jag har massor av böcker kvar. När tiderna är tuffa och livet känns svårt är det många som finner styrka i konst och poesi. Konst och poesi kan vara just det där kittet som ger en styrka att gå framåt och få livet att hålla samman.
Hjälp mig att dela med mig genom att köpa en bok, 30 kr/såld bok går direkt till Skånes Stadsmission.Våra andetag innehåller 144 fina haikudikter att betrakta, tolka, smaka på, fundera över eller måla till – valet är ditt. Många har det tufft och jag har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att skänka 30 kr/såld bok till Skånes Stadsmission (erbjudandet gäller för de böcker jag säljer from den 3 juli 2020 till och med den 15 augusti 2020).
Böckerna kostar 125 kr och postens portokostnad är 55:- . Vill du att jag skickar boken behöver du swisha mig totalt 180 kr, men om du bor i närheten kan du avtala tid med mig och komma och hämta boken här och då betalar du 125 kr. Oavsett vad du väljer så går 30 kr oavkortat till Skånes Stadsmission.
Varannan boksida är blank, dels för att ge rymd åt dikten men också för att bjuda in läsaren och erbjuda en tom sida att måla eller skriva på.
Vill du att jag skickar dig en bok, så swisha 180 kronor, till 070 6795701. Skriv ditt namn som meddelande så jag vet vem betalningen kommer från, samt mejla ditt namn och adress till christina.ckc@telia.com, så jag vet vem jag ska skicka boken till. Vill du slippa portoavgift går det bra att komma hit och hämta boken om du meddelar mig i förväg och avtalar tid.
Ta väl hand o dig och njut av en sommar i konstens och poesins tecken!
Hilma af Klint föddes föddes för 158 år sedan eller närmare bestämt år 1862. Hon levde i en helt annan tid, men konsten hon målade känns mer aktuell än någonsin. Utställningen på Moderna Museet är mäktig och känslan som infinner sig när man går runt och betraktar Hilma af Klints storslagna verk är likt en religiös uppenbarelse. Samlingen Målningarna till Templet, består av 193 verk som målades under år 1906 – 1915. Det övergripande temat beskriver människans evolution och beskriver de utvecklingsstadier vi går igenom under vår tid på jorden. Templet refererar inte bara till en fysisk byggnad utan även till människans kropp som ett själens tempel. Hilma af Klint är kvinnan vars målningar har fått oss att skriva om konsthistorien.
Den här målningen från år 1907 föreställer Barndomen, den ingår i De tio största. I denna serien undersöker hon människans livscykel genom att använda virvlande former och mjuka pastellfärger tillsammans med linjer som ger känslan av att vara rytmiskt skrivna ord. Verken är storslagna både till innehåll och storlek, och jag får känslan av att vilja stanna kvar och övernatta i samma rum som dessa konstverk bara för att få möjlighet att känna in vad det är de vill säga.
Den här målningen ingår i serien Sjustjärnan, Hilma af Klint använde den blå färgen som representant för kvinnlighet och den gula färgen som representant för manlighet. I många av hennes målningar kan man se hur blått och gult förbinds med mjuka linjer som tillsammans skapar någon form av mönster. Hon använde sig av ett rikt, utvecklat symboliskt bildspråk tillsammans med en abstrakt uttrycksform som på tiden då hon verkade var helt unik.
I det här rummet presenteras Svanen, kontrasterna mellan vitt och svart, kvinnligt och manligt, ljusa och mörka färger som tillsammans skapar rytmiska mönster på temat liv och död. Jag får en känsla av att målningarna rymmer någon någon form av visuella dikter.
Serien, Kunskapens träd får leendet att sprida sig och värma lärarhjärtat i min själ.
Hilma af Klint hade ett stort intresse för naturen och botaniken. Hon närstuderade växterna till den grad att hon lyckades visualisera hela växtens uppenbarelse som i denna akvarellmålningen där man kan förnimma någon form av rörelse, själva växtens essens bortom det synliga utanför kroppen. Jag tycker att det ser ut som om stjälkens rötter rör sig rytmiskt likt ben som är på väg framåt, som om själva stjälken är en kropp och stråna armar som håller takten, vetefrukten liknar ett huvud som försöker balansera, hålla takten och suga åt sig intryck från omvärlden i en poetisk dans. Fascinerande!
En av de absolut bästa konstutställningar jag sett! Och jag kommer att se den minst en gång till. Nästa inbokade gång blir tillsammans med KVIS styrelse, och när höstterminen kör igång så hoppas jag innerligt att det blir möjligt att ta med bildeleverna dit på ett besök. Den här utställningen är något utöver det vanliga <3
Avslutningsvis så vill jag bara flagga för att jag tidigare skrivit om boken, En roman bortom gåtan om Hilma af Klint. Villl du läsa det inlägget så finns det här.
Utställningen om journalisten och författaren Ester Blenda Nordström (1891- 1948). Stjärnreportern som vid 20 års ålder lyckas med konststycket att erövra Stockholms tidningsvärld trots att kvinnliga journalister ännu knappt var välkomna. Hon skrev presshistoria som wallraffare och undersökande journalist. Hon stred för kvinnlig rösträtt, levde med samerna i Lappland under ett halvår, räddade byar från att svälta ihjäl under finska inbördeskriget, reste i Amerikaimigranternas spår med minimal reskassa, hon reste över fyra kontinenter men återkom alltid till Stockholm. Hennes liv var fyllt av unika äventyr och upplevelser.
Hennes liv är väldokumenterat med över 800 privata fotografier, samt många av de brev som finns bevarade från hennes brevväxling med nära och kära. De skrivmedel som fanns till buds på den tiden var att skriva för hand eller på skrivmaskin.
Ester Blendas anteckningar inför en tentamen 1918 tillhör inte den traditionella typen av anteckningar men berättar en hel del om hennes personlighet. Det sägs att hon var ett väldigt busigt barn som hittade på en hel massa rackartyg och att hon inte ville foga sig i rollen som den söta klänningsprydda flickan med rosett i håret. Hon använde säkerligen en hel del stoff ur självupplevda händelser när hon hon skrev En Rackarunge. Boken som lästes av Astrid Lindgren och som sägs ha varit inspirationsmaterial till skrivandet av Pippi Långstrump.
Ester Blenda gick sina egna vägar, hon klädde sig hellre i byxor än klänning, hon rökte, körde motorcykel och när hon reste runt hade hon ofta ett vapen i väskan. Männen förälskade sig i henne men hennes livslånga och hemliga kärlek var väninnan Carin Frisell.
Ester Blenda gick verkligen ”all in” i allt hon gjorde, skulle hon skriva om hur det var att arbeta som piga tog hon anställning som piga för att få en inblick i hur det verkligen var. Hon reste över fyra kontinenter för att undersöka, utforska och samla stoff till sitt skrivande. Hennes livsstil kostade på då den var allt annat än sund. Hon rökte konstant och gillade att festa till det med några glas alkohol. Hennes leverne ledde så småningom till ett beroende av både alkohol och droger, samt en destruktiv livsstil som inte bara förstörde hennes hälsa utan även hennes ekonomi. När hon dog vid 57 års ålder var hon utfattig.
Jag tycker att det är fascinerande med människor som vågar gå sina egna vägar och kämpa för det dem tror, vilket Ester Blenda ju gjorde, men med tanke på att hon levde så destruktivt känns det inte som att hennes handlingar fungerar fullt ut som förebild. Ester Blenda gjorde många starka och bra val i sitt liv, men också en hel del dåliga val som ledde till fattigdom, sjukdom och så småningom en alldeles för tidig död.
Oavsett vad hon gjorde eller inte gjorde så är hennes livsöde högst intressant och värt att föras vidare. Absolut en intressant utställning som jag är glad att jag fått ta del av.
Vad tänker du om Ester Blenda, hennes prestationer och livsöde?
